Bloggen har flyttat!!!

Hej och hå!

Nu är det äntligen dags. Jag har fått den nya bloggadressen och kommer hädanefter att blogga via den för jag tror inte att jag fixar att hålla två bloggar uppdaterade. Hoppas verkligen att ni följer med i flytten.  Här kommer den nya adressen:

http://www.nvp.se/sv/Blogg/Anna-Asp/


Over and out

Y.S
/A

Feels like walking "The Green Mile"...

Jag tror vi alla har sett den helt underbara filmen "The Green Mile" (Den gröna milen...reds anm.). Tom Hanks spelar en fängelsevakt på avdelningen där fångarna sitter och väntar på att avrättas. En av karaktärerna är en färgad kille...kille och kille...amazon...jätte...bamsestor. Jag är som han...våra kroppshyddor och intellekt är inte så lika men han har en magiskt förmåga och det är att han kan suga ut sjukdomar ur folk så att de blir friska...Tom Hanks drabbas av urinvägsinfektion...Vips så suger John Coffey ut sjukdomen ur honom. Det tär på krafterna och han blir svag men han ställer verkligen upp för mänskligheten...det är nu våra likheter börjar! Mitt barn går på dagis...på dagis finns hela batteri av sjukdomar...det är bara att välja och vraka. Min största rädsla när Saga började på dagis var att jag skulle behöva vara hemma och VAB:a jämt och att Saga skulle ha konstant feber...Ack så fel jag hade...DET ÄR JAG SOM ÄR SJUK HELA TIDEN!!! Nu är det tredje gången under en väldigt kort period som jag är risig igen och nu tog jag mig i kragen och begav mig till Nacka Närakut (TACK GODE GUD FÖR ATT NI FINNS)...efter en übersnabb undersökning (jag skojar inte...max två minuter) konstaterade min nya favoritdoktor att jag har bihåleinflammation och...(det räcker inte bara med det)...bronkit!!! Hästdoser av hästpenicillin har inhandlats och nu är det bara att vänta ut skiten...Min undran är nu...varför är inte Saga sjuk? Och varför lassar hon inte hälften av bakterierna på sin far? Nej, det är bara att konstatera...jag är John Coffey...fast förklädd till vit kvinna...och utan att sitta på death row...Så har ni några sjukdomar (allt utom maginfluensa för jag hatar att spy) så är det bara att komma till mig så "suger" jag ut dem ur kroppen på er...men jag tänker faan ta betalt...det gjorde inte John Coffey...

Over and out

Y.S
/Bakteriehärden Asp


Blondinbella, Alex Schulman - släng er i väggen för här kommer jag!!!

I´m going public...nu är ju bloggandet offentligt eftersom nätet är tillgängligt för nästan alla men nu kommer mitt bloggande bli mer officiellt! Jag har blivit tilfrågad av Nacka Värmdö-posten att blogga via deras hemsida! De ringde igår och jag ska tydligen fotograferas (shit) samt att de ville att jag skulle formulera med cirka fem ord vad "bloggens essens" är!! Jag som trodde att jag bara skulle blogga i ett nytt forum med en annan layout men nu blir det seriöst och det känns otroligt spännande och pirrigt! Pappa (som är en erfaren och framgångsrik journalist) frågade vad jag kommer att få i pröjs och ärligt talat så har jag faktiskt inte reflekterat över detta. Jag tror att jag jobbar på frivilligbasis men för mig räcker det att jag matar mitt ego med "pengar" - det finns de som uppskattar det jag skriver och det är jättekul. Jag har några hängivna läsare på denna blogg och ni är mina största supportrar - TACK! Att en sliten småbarnsmorsa med välling intorkat i håret och snor på kavajslaget kunde få uppskattning för att jag reflekterar över min tillvaro trodde jag aldrig.

Så...hoppas att ni fortsätter läsa min blogg efter att jag har flyttat den! Den kommer inte att förändras men förhoppningsvis kommer inläggens frekvens att öka. Återkommer med den nya adressen!

Återigen...tack för att ni läser!

Over and out...
Y.s/
Anna

Känsliga läsare varnas...eller "Ta ingen skit!!!"

Den kända barnprogramsfiguren Grynet myntade ett utryck som fick stort genomslag bland Sveriges ungar: Ta ingen skit!!! Min dotter är tyvärr för ung för att ha varit med under "Grynet-eran". Följande utspelade sig en fredagskväll (igår), runt klockan 18 någonstans i Sverige:

Jag hade gett Saga en skål med vindruvor som hon satt och smaskade på och jag satt och läste en tidning. Helt plötsligt hör jag ett spottande och fräsande och tittar till henne men allt verkar vara lugnt...fortsätter att läsa min tidning när jag helt plötsligt fryser till is! Det var nog inga vindruvor hon satt och käkade på...det var något annat. Slänger ifrån mig tidningen och rusar upp ur soffan...när hon ser att jag med stormsteg är på väg bort till henne tar hon en mun full av det hon har en hand full av...nämligen BAJS FRÅN HENNES BLÖJA!!! Jag blir paralyserad och vet inte vad jag ska börja med...gräva i munnen eller ta bort det hon har i handen...slänger in henne i duschen och försöker med hulkande ljud gräva ur det hon har i munnen...ungen är vansinnig, på mig, för att jag har mage att gräva i hennes mun. I den stunden bestämde jag mig för att aldrig äta mer...någonsin! Världens bästa diet - kolla på ditt barn som äter sitt eget bajs.

När svärmor ringde senare på kvällen ville jag ha support och stöd för att kunna bearbeta denna traumatiska händelse...hon fick inte ur sig ett ord utan det enda jag hörde var ett hysteriskt garvande...till sist sansar hon sig och säger att Saga nog är mogen för att börja använda pottan. Jag kontrar med att säga att jag nog tycker att hon är mogen för att flytta hemifrån.

Messade även min kompis Ann för att få support. Till svar fick jag: Dagens första asgarv...TACK! Lite senare (när Ann sitter på fin middag) fick jag följande SMS: Det var ett så långt tråkigt tal så jag var tvungen att visa ditt mess om Sagas bajsät. Vi är nu roliga bordet! Tack än en gång! Sagas bajsätande har i alla fall lyckats roa några.

I skrivandets stund står hon just nu och tuggar på ett blockljus med vaniljsmak...det är skönt att hon har valt att raffinera sin smak samt valt något som doftar bättre...

Vad hände med att äta Tom- och Jerrykex...eller smörgåsrån?

Over and out...

Y.S
/A

It´s all about wedding, wedding and wedding...

Nu är det officiellt...jag är en bridezilla! Har spenderat natten med att drömma mardrömmar om bröllopet - blir försenad och står i gympaoverall när det är fem minuter tills vigseln börjar, att jag har glömt att beställa maten, att jag blir jagad och stenad på stan och kommer försent p g a det! Jag vet att det här inte är konstiga drömmar på något sätt och inget konstigt "freudianskt" i dem men ändå...jag lovade mig själv att inte bli sån här.

I lördags sprang jag och Ann runt på stan i regnet i 6 timmar för att hitta ett sablans flor...ett flor som jag på kvällen beställde från "Det förlovade landet"  via internet genom några enkla knapptryckningar...ska man blir rik i Stockholm ska man öppna en florbutik. Inte ens de mest välsorterade tygaffärerna har flor - "men vi har tyll!"  Vem faan vill ha tyll hängandes framför ögonen??!!

Springer även runt och rekar bröllopstårtor...problemet är att när man öppnar munnen och andas ordet "bröllop" byter helt plötsligt affärerna taxameter...Var på Dellan (Delselius i Gustavsberg) och frågade. Med en smått förnedrande ton inledde "tårtfian" samtalet med att säga: allt hänger på vad du är villig att betala....45 spänn biten...45 spänn x 90 gäster = 4050 kr...och det är för tårtan bara...Skulle säga...allt hänger på om du är villig att sälja din njure till donation...dyrt!

Anders har hämtat ringen men jag får inte prova den...inte ens lukta på den...inte ens klappa på den och säga: vad glad jag är att du ska bli min! Men karlsloken kan skicka bilder på den via MMS...Anders drömde att jag födde torskblock (ni vet...frysta från Findus) härom natten...(HA HA HA Anders...nu får du igen för att jag inte får prova ringen). Torskblock som förvandlades till en baby så fort den var född...UFO??!! Nog för att jag drömde att jag skulle föda barn utan ögon, armar och ben men jag drömde aldrig att jag skulle föda ett torskblock! Inte ens en liten fryst räka...

Over and out
Y.S
/Bridezilla Asp...
Åhlgren to be...

Jaha ja...då ska man bli en ärbar kvinna...

Efter allt tjat om ens dotter som är en bastard och att leva i synd etc etc (lite skämtsamt) är det då dags: JAG SKA GIFTA MIG, GÄNGA MIG, CIVILTILLSTÅND: GIFT!!! Jag fyller 30 och vi tänkte passa på att gänga oss på samma gång. En enkel borgerlig vigsel som vi infogar, likt en fotnot, i (på) min 30-årsfest! Jag vill inte ha något fancy-pancybröllop med 3-rätters och långa tal utan enkelt och smakfullt med buffé och lådvin. Gästerna ska helt enkelt känna sig bekväma. Klänningen ska vara av enkelt snitt och helst sluta precis ovanför knät och inget ryschpysch på. Problemet är bara: JAG HAR FÅTT BRÖLLOPSFEBER!!! Från en enkel ring till en med 7 stenar...från ett enkelt fodral till en klänning med chiffong och underkjol...var ska det här sluta??? Anders skakar på huvudet varje gång jag kommer hem från jobbet och har spenderat tiden på ett tråkigt möte med att komma på nya saker vi måste tänka på...idag senast satt jag och funderade på hur dukning och bordsdekorationerna skulle se ut!!! Vad hände med vaxduk och pappersservetter??!!

Som ni kanske förstår kommer bloggen handla ganska mycket om detta utmattande uppdrar - att planera ett bröllop! Har ni några bra tips är ni välkommen att maila och lova mig...snälla lova mig att säga till om jag blir en BRIDEZILLA!!

Over and out

Y.S

/The wife to be...


NO NO NO...eller kanske...

Sommar, sommar, sommar...

...och nu är den nästan slut!

Det har varit en suverän sommar och jag ska försöka återge valda delar av den! Snurrigt som vanligt när jag ska försöka döva mitt dåliga samvete över att jag inte har bloggat på länge!


Nytt jobb

I början av sommaren sökte jag ett nytt jobb. Hade egentligen inte några planer på att byta eftersom Wendela är en otroligt bra arbetsplats. Fick jobbet och 5 timmar på mig att tacka ja eller nej. Tackade ja - mest för att slippa pendla så långt. När det började närma sig terminsstart började ångesten och paniken sprida sig - vad har jag gjort? Impulshandlat ett jobb utan öppet köp? Nu har jag jobbat i fem dagar på nya jobbet - Gustavsbergs gymnasium - och jag stortrivs!

Skansen

Min pappa har sedan jag var gravid i vecka 6 tjatat om att få ta med sitt barnbarn till Skansen. Ett och ett halvt år senare var det nu dags. Det skulle bli en riktig heldags- och familjeutflykt med morfar, farmor, Saga, Anders och jag. Morgonen började med att Anders blev inkallad och fick jobba. Bestämde mig för att inte deppa ihop för det utan vara så härligt positiv och optimistisk som bara jag kan vara (ha ha ha...nu ljuger jag...). Väl inne på Skansen styrde vi kosan till Lill-Skansen - det var ju trots allt för Sagas skull som vi åkte dit. För alla er som inte vet vad Lill-Skansen är så ska jag berätta det. På Lill-Skansen har barnen möjlighet att klappa djur som får, getter etc. Det är även på Lill-Skansen som de berömda kattungarna finns och där barn kan lämna sina nappar för att sedan inte använda napp mer. Vi tågade fram till kattungarnas "place"  men såg inga kattungar - de stackarna har väl kolat vippen av alla snoriga och bakteriestinna nappar som hänger där. Vi gick vidare till fåren men samma sak där: en tom hage! Det enda vi lyckades se på hela Lill-Skansen var två kalvar som var väldigt söta och Saga blev överlycklig men ändå...Sedan gick vi vidare till de nordiska djuren. Tilläggas bör att det var 30 grader varmt den dagen och alla stackars djur hade sökt skugga och svalka och var inte ett dugg intresserade av att visa upp sig för hysteriska barnfamiljer och fotande tyskar. Vid den berömda järven satt det en skylt: kl 14 visar och berättar vår djurskötare om järven. Finns järven? Har någon av er sett järven? Den är inte så himla (d)järv som man skulle kunna tro. Vi misstänkte starkt att det exemplar som skulle visas upp klockan 14 var en uppstoppad variant på hjul. Vargen ville inte heller visa upp sig...inte ens Fantomen! Efter backe upp och backe ner utan att ha sett ett enda djur knappt bestämde vi oss för att fika. Jag köpte två kaffe, en kaka och en pajbit - 105 spänn!!! Det var så att jag höll på att baxna när jag skulle betala. Jag har härmed bojkottat Skansen. Fy sjutton!


På kryssning

Sista semesterveckan regnade det oavbrutet i flera dagar så Anders, jag och Saga bestämde oss för att dra iväg på kryssning till Åbo. Vi hade supertrevligt och Saga trivdes som fisken i vattnet i bollhavet och jag njöt i stora drag av att lyssna på fulla finländare som sjöng karaoke. Norpade åt mig ett låthäfte för att se vad det fanns för låtar att välja bland. Av 1000 låtar var 980 stycken på finska och resten på engelska!!! Saga skötte sig jättebra och när det var dags för den berömda buffén sov hon i vagnen så Anders och jag sprang snabbt och hämtade förrätter. Då vaknar ungen (väljer att kalla henne det när hon är en illbatting) med ett gallskrik och sedan var det kört. Ungen skriker sig igenom hela middagen. Vi försöker muta henne med godis och kakor (bad parenthood...förlåt Kristin (som är tandläkare))...ingenting hjälper! Det enda som hjälper är när hon får vara i barnhörnet av bufféresturangen...då smilar hon åt alla och säger: hej hej! Efter detta smått svettiga äventyr bestämde Anders och jag att hon inte får föja med någon mer gång...kanske när hon har fyllt 15. På väg ner till hytten bestämmer vi oss för att ta lite luft och låta Saga springa av sig lite. I hissen på väg ner står det även en 100-årig gubbe som verkar jobba på båten...jag frågar Anders vilket våningsplan vi ska hoppa av på om vi ska kunna gå ut. Gubben förstår vad vi säger men väljer att svara på finska. Jag vill ju alltid få det till att Anders kan finska flytande (vilket han inte kan) så jag frågar honom vad gubben sa när vi kom ut ur hissen. Anders svarar direkt: jo...han sa att han ville ha brännvin! Är inte det humor? Sedan tog vi en sväng till spelautomaten för att spela upp våra sista småmynt (jag spelar egentligen inte av princip). Jag lyckades ganska bra och kammade hemm 10 spänn hit och 5 spänn dit - inga stora vinster med andra ord. Vänder mig om till Anders och säger: jag tror inte att man kan vinna högsta vinsten...det är nog inställt så. KAAAA TJINNNNGGGGGG!!! Sekunden efter kammar jag in storvinsten på 40 euro...!!! Det ni...! Vågade inte spela mer utan valde att trycka på utbetalningsknappen. Till saken hör att man inte får vinsten i sedlar...utan i småpengar!! Jag tror att jag stod vid en högt rasslande apparat och skämdes i fem minuter!

Nu till något jag har reflekterat över...har hänt flera gånger och jag börjar undra om det är kroniskt. Jag står i kön och ska betala...framför mig är det 100 personer eller någon som ska strula, byta eller reklamera...jag himlar med ögonen och suckar för mig själv. När det väl är min tur har jag varken plockat upp körkort eller legitimation...står och river i min överfulla väska för att hitta portmonän...står sedan och river i portmonän som är full av gamla kvitton och skit...VARFÖR INTE PLOCKA UPP DETTA NÄR JAG STÅR OCH VÄNTAR PÅ MIN TUR? Någon annan som lider av samma sak?

Veckans pinsamma händelse står Pernilla Wahlgen för! Anders ringde och berättade att hon uppträdde på hamnkrogen i Stavsnäs igår. Anders och besättningen satt på båten och hörde på eländet. Om någon av er har varit på krogen i Stavsnäs så vet ni att den i snitt har 20 gäster per kväll. De tog 100 spänn i inträde och hon sjöng fem låtar...för 14 lokala alkisar...!!! Hon gör viss fler bejublade framträdanden än att smila i Garnier-reklamen...

Veckans stora tack går till min älskade mor som har skolat in Saga på dagis och till min älskade lillasyster Clara som leker och busar med Saga!

Veckans stora beundran går till min älskade vän Jenny som nästa fredag åker till Ugande i tre månader för att jobba på en förlossningsavdelning under sin praktik!

Veckans största kärlekshälsning går till min älskade dotter som alltid (nästan) är lika glad och charmig och för att hon säger mamma varje morgon när hon vaknar!

Till sist...personal och elever på Wendela Hebbegymnasiet...Miss U Already...!


Over and out...
Y.S
/A


Vad är kärlek?

Kärlek är något som är väldigt abstrakt...en känsla...och väldigt svår att beskriva. I tisdags förra veckan slog det dock mig hur jag kan definiera min kärlek till Anders eller att jag vet: DETTA ÄR KÄRLEK! Jag gör det på ett sätt som vi flickor förstår: i kläd- och skometaforer...


- Man vet att det är kärlek när min älskade sambo köper två klänningar istället för en i morsdagpresent med motiveringen: du är värd dessa!

- Man vet att det är kärlek när min älskade sambo låter MIG köpa ett par sandaler trots knorr...

- Man vet att det är kärlek när samma älskade sambo några dagar senare utbriser (över samma par sandaler): de är ju riktigt snygga...


Så Anders...jag älskar dig...mer än mina Pradapumps...mycket mer...


Over and out

Y.S

/Anna

FN-rollspel - julafton för en lärare

Vår skola är en certifierad FN-skola och det är stort - riktigt stort! Vi är ett gäng lärare som har arbetat med detta och den här veckan genomför våra elever ett rollspel där de är olika delegater från 14 av FN:s medlemsnationer. Under tre dagar har de slitit sitt hår och skrivit fem stycken resolutioner i frågorna: Kampen mot internationell terrorism, stärkandet av kvinnors rättigheter, klimatfrågan, Sudan/Darfur och hur man ska stoppa spridningen av HIV och aids i Afrika och Asien. Det är med andra ord inga lätta frågor vi har bett våra elever fördjupa sig i. Tanken är att de ska ta reda på hur deras land (t ex Pakistan) står i Sudanfrågan. Den första frågan vi får dag ett är: vad är syftet och målet med det här? Då suckade vi tungt och trodde att det skulle bli en tung vecka MEN ack så fel vi hade! Våra elever har slitit som djur och de är sååååå duktiga! De hänvisar till konventioner och protokoll, imperialism och kapitalism. Vi lärare har gått runt med gåshud i flera dagar nu.

Idag hade vi invigningen av generalförsamlingen. Under stor pompa och ståt tågade våra elever in till respektive lands nationalsång - bugade för FN-flaggan och för publiken. Utbildningschefen Anna-Bella Kraft invigningstalade om Södertäljes internationalisering och även vår egen rektor Eva öppningstalade. Efter det höll en delegat från respektive land sitt öppningsanförande för att visa på hur deras land står i en fråga och återigen: VAD DE ÄR DUKTIGA!!!

I skrivandets stund håller eleverna på att lobba för sina resolutioner och försöka få stöd från andra länder. I morgon är det generalförsamling med förhandlingar, debatter och voteringar.

Vaknade klockan fyra i morse med pirr i magen...DET HÄR ÄR JULAFTON FÖR EN LÄRARE!!!

YS

Anna - Member Of The Approval Panel

Som en kalv på grönbete...eller Linus på linjen...

I lördags var det dags för min kompis Malins möhippa! Detta innebar en dag med mina vänner...utan barn och utan måsten. Klockan ringde klockan sex (jippiee - 20 minuters extra sovmorgon mot vad jag brukar gå upp i veckorna). Anders skjutsade in mig till Jenny där alla skulle samlas och äta frukost. Efter det begav vi oss till Bromma flygplats där Malin skulle få flyga flygplan. Klockan 09.30 knäcktes första flaskan med skumpa! Efter det begav vi oss till Rålis för att inta lunch, dricka ännu mer skumpa och rosévin och låta Malin skämma ut sig lite grann (posera i bikini med olika attiraljer för varje årstid) och det genomförde hon med bravur! Framåt tvåsnåret började alla bli lagom mosiga efter alldeles för mycket vin och sol. Försökte få igång alla med att föreslå att vi kanske skulle raka av Malin ena ögonbrynet (två veckor till bröllopet) eller sätta henne på ett tåg till Sundsvall utan pengar...nedröstades vänligt men bestämt. Efter det promenerade vi upp till Fridhemsplan och det var dags för LINEDANCE!! För alla er som inte vet vad det är kan jag sammanfatta det med att man dansar på rad i olika kombinationer till countrymusik! Hur kul som helst! Mamma! Jag ber om ursäkt för att jag garvade åt dig när du började på linedance. Jag anser mig vara ganska hyfsad på att dansa efter flera år på diverse danskurser men detta var supersvårt. Kan det bero på ett tidigare intag av vin och alldeles för mycket sol? Tanken är att det ska vara en social dans där man dansar mot varandra och nickar lite käckt. Jag spenderade en och en halv timme med att stirra på mina fötter och undra varför jag har två vänsterfötter. Efter det var det tänkt att man skulle inta ännu mer champagne på Gondolen. Jag har ju ett gravt handikapp och det är min höjdrädsla så jag erbjöd mig snabbt att hjälpa till att fixa i lokalen där vi skulle käka middag. Vi avnjöt sedan Tapas och ännu mera rödvin och hade hysteriskt roligt. Efter middagen kom Jenny på att vi skulle ta "Arty" bilder...vad sjutton är en arty bild? Mina älskade tjejkompisar har precis varit i NY och jag antar att de har inspirerats av resan...bifogar en "arty picture" Hi hi...är den arty? Eftersom jag bor på landet var jag tvungen att åka med sista tåget som gick klockan ett men det var nog tur det annars hade jag väl fortfarande haft ont i huvudet. Dagen efter vaknade jag med en bultande huvudvärk och en diffus smärta i nacken. Huvudvärken har gått över men nackvärken sitter i...har försökt hitta felkällan och inte förrän i måndags kom jag på det...Linus på Linjen har dansat och stirrat ner på sina fötter i en och en halv timme...

Detta var en liten update av vad jag har varit med om...

Over and out
image17
Y S
Anna



Blev visst lite mörk men ni kanske ser ändå...

Bortgjord lärare x 2

Jag har ju hängt ut mina elever och nu är det dags att hänga ut mig själv!

Följande utspelade sig på en lektion igår:

Jag: Jag såg en sådan dålig film i helgen...svensk
Eleverna: Vilken då?
Jag: Vet inte om ni har sett den...Solstorm...med Isabella Scorupco...hur dålig som helst...

En tjej i klassen räcker försynt upp handen:
 - Mina farbror har regisserat den filmen...

Nu ställdes jag inför ett val - släta över eller hålla fast vid min ståndpunkt:

- Hm...så dålig var den inte...jag gillar ju inte Isabella Scorupco...och jag tyckte att boken var bättre...
Eleven: Författaren till boken sa till min farbror att hon hade önskat att hon skrev boken enligt hur filmen är...för filmen är så bra...


I fredags hade jag mina kära SpMe3a...vi håller på med kristendom just nu som inte är min "hetaste" religion inom Religionskunskap A...
- Kan ni räkna upp evangelierna...?
En elev räknar upp fyra evangelier..
- Och vilken är den femte...kom igen nu!!!
En tjej i klassen räcker upp handen och säger:
- Det finns bara fyra evangelier, Anna!

Såååå bortgjord...men man kan ju snurra till det ibland. När jag drar mig till minnes var det på den tentan jag satt och grät, hade minnesförlust och höll på att bryta ihop...men det är ju ingen ursäkt...jag borde ju veta!

Over and out
Y.S
/A

En salig blandning...

Tänkte uppdatera er om vad som har hänt i mitt kaotiska liv sedan sist...

Förra söndagen var det äntligen dags för den efterlängtade SPA-behandlingen. För ett år sedan lovade Anders kompis Micke att han skulle bjuda mig på SPA om Anders fick ta MC-kort...jag hade i princip lovat Anders det men med en "muta" blev det ett lite lättare beslut. Jag och Mickes tjej Lisa var inbokade tillsammans på en lerbehandling med ungersk lera. Först till det som utspelar sig på morgonen innan jag ska iväg. Ett fenomen som jag även känner igen varje gång jag ska till frisören eller tandläkaren - nämligen att man håller på och fixar till sig innan. Jag gick upp tidigt och skrubbade kroppen, rakade benen och smorde in mig. Allt för att verka mindre sunkig med tanke på att jag är lycklig om jag hinner tvätta bort sminket på kvällarna innan jag somnar och att min kropp har fått lägre och lägre prioritet sedan jag fick barn. Det är samma sak när jag ska till frisören - då tvättar jag håret innan även om de tvättar det hos frisören. Ska jag till tandis kör jag järnet med tandtråd och munskölj. Jag är verkligen superduperdålig på att använda tandtråd - det är jobbigt, tråkigt och tar tid.

Väl framme på Axelsons i Gallerian möts vi av två superfräscha flickor som skulle utföra behandlingen. Min behandlings"tjej" var dessutom gravid och vi började småprata lite om det eftersom senaste gången jag var på Axelson var för att få en gravidmassage och två dagar senare gick vattnet. Som en ren artighetsfras frågar hon mig: - Gick allt bra sen då?
Nu kommer vi till ett fenomen som jag lider av - att inte kunna linda in sanningen eller bara hålla tyst:
-Nja...det kan jag väl inte påstå....förlorade en massa blod och höll nästan på att stryka med...sen blev Saga dålig och fick ligga med andningshjälp i nästan en vecka...
Det är då jag ser skräcken i det arma flickebarnets ögon...och försöker släta över det hela med att säga:
- Men för dig går det säkert bra...
Jag kunde känna att vår relation var lite infekterad vid det här laget och beslutade mig för att vara tyst nästan hela behandlingen och om jag var tvungen att öppna munnen skulle det vara för att ooooa och mmmm. Det var en otroligt lyckad behandling och jag var len som en bebisstjärt när jag gick därifrån.

Vi har börjat renoveringen av vår nya lägenhet. Anders har på 5 dagar rivit ur halva lägenheten, spacklat och målat nästan allting. Det har gått så smidigt...därför blev jag inte förvånad när Anders ringde och berättade att det läckte in vatten från taket utanför...det är nu det börjar...har ni sett "Lyxkåken" med Björn Skifs? När han köper ett hus och saker bara går åt helvete? Vi får hoppas på det bästa men just nu är inte motivationen på topp och vi kan inte slipa golv eller tapetsera för de måste troligen bräcka upp hela väggen.

Saga har tagit sina första steg!!! Den stora händelsen skedde i hennes Farmors kök. Med hjälp av lockande och pockande tog hon likt en fyllekärring fem stycken stapplande steg. Sedan kom hon på att hon faktiskt gick och då satte hon sig skrajset ner. Nu verkar det som hon aldrig kommer att gå igen. Det känns som att hon tänker: - Näee...nu har jag prövat på det här med att gå och det var inte så roligt och upphetsande som jag trodde så jag fortsätter nog krypa. Som mamma försöker jag inte stressa upp mig över att hon inte kan gå vid 14 månaders ålder...försöker kompensera med att framhäva hennes starka sidor till folk som frågar om hon kan gå ännu: - Hon kan recitera Koranen och rabbla alfabetet baklänges...och alla kungar sedan Gustav Vasa...

Lite nytt på bebisfronten...Nej, jag är INTE gravid. Jag säger grattis till Elin som fick en liten Anna (vilket underbart vackert namn) på skottdagen och till Sagas lilla kusin Astrid som föddes i natt.

Bye for now...

Over and out...

Y.S
/Anna

En vimsig mamma och en pappa som "is living in the past..."

Efter hårda påtryckningar från mina kära bloggläsare kommer här ett nytt inlägg...

Varannan vecka är jag ensamstående mamma (Anders jobbar borta varannan vecka) och måste lämna Saga hos dagmamman superdupertidigt innan jag åker till jobbet. I morse ringde dagmamman och meddelade att hon var sjuk och att jag kunde lämna Saga hos en annan dagmamma som även är dagmammans mamma (Nettan & Gittan...är inte det typiska dagmammanamn?). I somras gick jag förbi Gittans hus och har koll på var hon bor...trodde jag!!! Stressad som faan körde jag bilen till Gittan och parkerade utanför hennes hus. Med Saga under armen går jag upp till dörren och börjar knacka på eftersom det inte finns någon ringklocka...INGEN ÖPPNAR!!! Det lyser i huset och jag förstår att de är vakna men efter 10 minuters idogt knackande på dörr och fönster är det fortfarande ingen som öppnar och nu börjar jag blir riktigt pissed off...klockan går och Saga börjar bli kinkig. Går tillbaka till bilen och sliter fram telefonen och ringer min magsjuka dagmamma. Följande konversation är jag inte speciellt stolt över:

- Hallå..

- Ja hej, det är Anna...Sagas mamma...nu är det så här att jag står utanför din morsas hus och det är ingen som öppnar och nu börjar jag bli jävligt stressad och jävligt sen till jobbet.

- Vad konstigt...

- Kan du ringa henne och be henne öppna för jag har riktigt bråttom...

- Det ska jag göra...

Ca 1 minut efter vi har lagt på hör jag någon hoa och ropa mitt namn ut i den mörka vintermorgonen...FRÅN ETT ANNAT HUS!!! Jag har alltså parkerat framför fel hus och knackat på detta hus i drygt 10 minuter...hunnit bli svettig...hunnit svära och förbanna...hunnit vara beredd på att ta med Saga till jobbet....och jag förstår att de inte ville öppna klockan fem i sju en måndagmorgon med en galen brud utanför...

Dagen fortsätter i ett rasande tempo och jag stressar iväg för att hämta Saga hos dagmamman och till min glädje har hon varit en solstråle hela dagen!!! När vi har handlat och parkerat bilen kånkar jag matkasse...tung handväska och Saga upp till lägenheten med kramp i både armar och ben...Saga har ingen matchvikt på 3 kg längre utan väger numera runt 11 kg...det blir 11 000 gram...Sticker nyckeln i låset och kommer inte in...till saken hör att vi håller på att sälja vår lägenhet och mäklaren har mina nycklar och jag har tagit våra reservnycklar som min svärmor brukar ha. Får släppa ner Saga och alla kassar och väskan och tragglar med låset i 5 minuter men kommmer fortfarande inte in...Svär och förbannar...nästan gråter...den här dagen har varit stressig från början till slut...känner en misstänkt doft från min älskade dotters blöja...samt det välbekanta griniga ljudet från en hungrig tjej. Försöker få tag i min svärmor men har inte numret till hennes jobb och hon svarar inte på mobilen. Gör mig beredd på att åka till hennes jobb för att hämta rätt nyckel...får slänga in alla saker hos grannen...med Saga under armen (känner vi igen det här?) beger jag mig mot bilen...igen...då ringer äntligen Inger och säger att det är rätt nyckel...hon har bara den nyckeln...vänder om till lägenheten igen...stöter på min granne som jag gråtfärdig och jävligt desperat bönar och ber om hjälp...även han misslyckas med att få upp dörren...tittar på nyckeln och säger att kopierade nycklar brukar vara vassa och ibland kan det vara svårt att öppna med dem...slipar till den mot trappräcket och dörren glider upp...Tack kära granne!!!

Det här var min dag...tyvärr är den inte slut ännu så det händer säkert något mer skit...SUCK!!!

För att ni ska få lite mer underhållning ska jag återge en händelse min älskade sambo var med om i fredags. Vi skulle på middag hos våra kompisar och Anders ville lyxa till det lite och köpa med ett gott öl. Han börjar surra om att Michelob skulle vara gott. När vi har kommit fram till Orminge Centrum går han på Systembolaget och jag in i en skoaffär (surprise!!!). När han kommer ut från Bolaget är han helt röd i ansiktet och återger vad som hände när han skulle handla:

- Fyra stycken Michelob, tack!
- Michelob???...De slutade vi sälja för sex år sedan...

Jag kan avslöja att jag skrattade gott åt det hela...för det är ju roligare när någon annan gör bort sig...eller hur?


Over and out...

Y.S
/A


Morbida elever 2

Det började närma sig julavslutning på Wendela Hebbegymnasiet. Försökte få eleverna att fixa fika efter avslutningen varpå min elev I.R säger (med brytning):

- EEEjjjj...jag kan baka kebabmuffins...

Jag försökte svälja den klump av obehag som rörde sig upp och ner i halsen. I.R ser detta och utbrister:

- EEEjjjj Anna...gillar du inte kebab? Jag kan baka falafelmuffins...


GOD JUL PÅ ER KÄRA BLOGGLÄSARE! Nyårslöftet i år blir väl att försöka blogga mer...


Kram
Anna

Morbida elever...

En kollega till mig gick förbi och hörde vad två elever talade om...

- Du Linnéa...
- Ja...
- Om man exploderar...
- Mmm..
- Tror du att man hinner höra ljudet av explosionen?

UNDERBART!!! Har vi inte alla haft morbida tankar och idéer men inte riktigt vågat prata om dem?


Over and out!

Y.S
/Anna


Om

Min profilbild

Anna

RSS 2.0