En heltidsarbetande mammas tankar om tillvaron

Efter hårda påtryckningar från mina kära bloggläsare kommer här ett nytt inlägg...

Varannan vecka är jag ensamstående mamma (Anders jobbar borta varannan vecka) och måste lämna Saga hos dagmamman superdupertidigt innan jag åker till jobbet. I morse ringde dagmamman och meddelade att hon var sjuk och att jag kunde lämna Saga hos en annan dagmamma som även är dagmammans mamma (Nettan & Gittan...är inte det typiska dagmammanamn?). I somras gick jag förbi Gittans hus och har koll på var hon bor...trodde jag!!! Stressad som faan körde jag bilen till Gittan och parkerade utanför hennes hus. Med Saga under armen går jag upp till dörren och börjar knacka på eftersom det inte finns någon ringklocka...INGEN ÖPPNAR!!! Det lyser i huset och jag förstår att de är vakna men efter 10 minuters idogt knackande på dörr och fönster är det fortfarande ingen som öppnar och nu börjar jag blir riktigt pissed off...klockan går och Saga börjar bli kinkig. Går tillbaka till bilen och sliter fram telefonen och ringer min magsjuka dagmamma. Följande konversation är jag inte speciellt stolt över:

- Hallå..

- Ja hej, det är Anna...Sagas mamma...nu är det så här att jag står utanför din morsas hus och det är ingen som öppnar och nu börjar jag bli jävligt stressad och jävligt sen till jobbet.

- Vad konstigt...

- Kan du ringa henne och be henne öppna för jag har riktigt bråttom...

- Det ska jag göra...

Ca 1 minut efter vi har lagt på hör jag någon hoa och ropa mitt namn ut i den mörka vintermorgonen...FRÅN ETT ANNAT HUS!!! Jag har alltså parkerat framför fel hus och knackat på detta hus i drygt 10 minuter...hunnit bli svettig...hunnit svära och förbanna...hunnit vara beredd på att ta med Saga till jobbet....och jag förstår att de inte ville öppna klockan fem i sju en måndagmorgon med en galen brud utanför...

Dagen fortsätter i ett rasande tempo och jag stressar iväg för att hämta Saga hos dagmamman och till min glädje har hon varit en solstråle hela dagen!!! När vi har handlat och parkerat bilen kånkar jag matkasse...tung handväska och Saga upp till lägenheten med kramp i både armar och ben...Saga har ingen matchvikt på 3 kg längre utan väger numera runt 11 kg...det blir 11 000 gram...Sticker nyckeln i låset och kommer inte in...till saken hör att vi håller på att sälja vår lägenhet och mäklaren har mina nycklar och jag har tagit våra reservnycklar som min svärmor brukar ha. Får släppa ner Saga och alla kassar och väskan och tragglar med låset i 5 minuter men kommmer fortfarande inte in...Svär och förbannar...nästan gråter...den här dagen har varit stressig från början till slut...känner en misstänkt doft från min älskade dotters blöja...samt det välbekanta griniga ljudet från en hungrig tjej. Försöker få tag i min svärmor men har inte numret till hennes jobb och hon svarar inte på mobilen. Gör mig beredd på att åka till hennes jobb för att hämta rätt nyckel...får slänga in alla saker hos grannen...med Saga under armen (känner vi igen det här?) beger jag mig mot bilen...igen...då ringer äntligen Inger och säger att det är rätt nyckel...hon har bara den nyckeln...vänder om till lägenheten igen...stöter på min granne som jag gråtfärdig och jävligt desperat bönar och ber om hjälp...även han misslyckas med att få upp dörren...tittar på nyckeln och säger att kopierade nycklar brukar vara vassa och ibland kan det vara svårt att öppna med dem...slipar till den mot trappräcket och dörren glider upp...Tack kära granne!!!

Det här var min dag...tyvärr är den inte slut ännu så det händer säkert något mer skit...SUCK!!!

För att ni ska få lite mer underhållning ska jag återge en händelse min älskade sambo var med om i fredags. Vi skulle på middag hos våra kompisar och Anders ville lyxa till det lite och köpa med ett gott öl. Han börjar surra om att Michelob skulle vara gott. När vi har kommit fram till Orminge Centrum går han på Systembolaget och jag in i en skoaffär (surprise!!!). När han kommer ut från Bolaget är han helt röd i ansiktet och återger vad som hände när han skulle handla:

- Fyra stycken Michelob, tack!
- Michelob???...De slutade vi sälja för sex år sedan...

Jag kan avslöja att jag skrattade gott åt det hela...för det är ju roligare när någon annan gör bort sig...eller hur?


Over and out...

Y.S
/A