En heltidsarbetande mammas tankar om tillvaron

...och nu är den nästan slut!

Det har varit en suverän sommar och jag ska försöka återge valda delar av den! Snurrigt som vanligt när jag ska försöka döva mitt dåliga samvete över att jag inte har bloggat på länge!


Nytt jobb

I början av sommaren sökte jag ett nytt jobb. Hade egentligen inte några planer på att byta eftersom Wendela är en otroligt bra arbetsplats. Fick jobbet och 5 timmar på mig att tacka ja eller nej. Tackade ja - mest för att slippa pendla så långt. När det började närma sig terminsstart började ångesten och paniken sprida sig - vad har jag gjort? Impulshandlat ett jobb utan öppet köp? Nu har jag jobbat i fem dagar på nya jobbet - Gustavsbergs gymnasium - och jag stortrivs!

Skansen

Min pappa har sedan jag var gravid i vecka 6 tjatat om att få ta med sitt barnbarn till Skansen. Ett och ett halvt år senare var det nu dags. Det skulle bli en riktig heldags- och familjeutflykt med morfar, farmor, Saga, Anders och jag. Morgonen började med att Anders blev inkallad och fick jobba. Bestämde mig för att inte deppa ihop för det utan vara så härligt positiv och optimistisk som bara jag kan vara (ha ha ha...nu ljuger jag...). Väl inne på Skansen styrde vi kosan till Lill-Skansen - det var ju trots allt för Sagas skull som vi åkte dit. För alla er som inte vet vad Lill-Skansen är så ska jag berätta det. På Lill-Skansen har barnen möjlighet att klappa djur som får, getter etc. Det är även på Lill-Skansen som de berömda kattungarna finns och där barn kan lämna sina nappar för att sedan inte använda napp mer. Vi tågade fram till kattungarnas "place"  men såg inga kattungar - de stackarna har väl kolat vippen av alla snoriga och bakteriestinna nappar som hänger där. Vi gick vidare till fåren men samma sak där: en tom hage! Det enda vi lyckades se på hela Lill-Skansen var två kalvar som var väldigt söta och Saga blev överlycklig men ändå...Sedan gick vi vidare till de nordiska djuren. Tilläggas bör att det var 30 grader varmt den dagen och alla stackars djur hade sökt skugga och svalka och var inte ett dugg intresserade av att visa upp sig för hysteriska barnfamiljer och fotande tyskar. Vid den berömda järven satt det en skylt: kl 14 visar och berättar vår djurskötare om järven. Finns järven? Har någon av er sett järven? Den är inte så himla (d)järv som man skulle kunna tro. Vi misstänkte starkt att det exemplar som skulle visas upp klockan 14 var en uppstoppad variant på hjul. Vargen ville inte heller visa upp sig...inte ens Fantomen! Efter backe upp och backe ner utan att ha sett ett enda djur knappt bestämde vi oss för att fika. Jag köpte två kaffe, en kaka och en pajbit - 105 spänn!!! Det var så att jag höll på att baxna när jag skulle betala. Jag har härmed bojkottat Skansen. Fy sjutton!


På kryssning

Sista semesterveckan regnade det oavbrutet i flera dagar så Anders, jag och Saga bestämde oss för att dra iväg på kryssning till Åbo. Vi hade supertrevligt och Saga trivdes som fisken i vattnet i bollhavet och jag njöt i stora drag av att lyssna på fulla finländare som sjöng karaoke. Norpade åt mig ett låthäfte för att se vad det fanns för låtar att välja bland. Av 1000 låtar var 980 stycken på finska och resten på engelska!!! Saga skötte sig jättebra och när det var dags för den berömda buffén sov hon i vagnen så Anders och jag sprang snabbt och hämtade förrätter. Då vaknar ungen (väljer att kalla henne det när hon är en illbatting) med ett gallskrik och sedan var det kört. Ungen skriker sig igenom hela middagen. Vi försöker muta henne med godis och kakor (bad parenthood...förlåt Kristin (som är tandläkare))...ingenting hjälper! Det enda som hjälper är när hon får vara i barnhörnet av bufféresturangen...då smilar hon åt alla och säger: hej hej! Efter detta smått svettiga äventyr bestämde Anders och jag att hon inte får föja med någon mer gång...kanske när hon har fyllt 15. På väg ner till hytten bestämmer vi oss för att ta lite luft och låta Saga springa av sig lite. I hissen på väg ner står det även en 100-årig gubbe som verkar jobba på båten...jag frågar Anders vilket våningsplan vi ska hoppa av på om vi ska kunna gå ut. Gubben förstår vad vi säger men väljer att svara på finska. Jag vill ju alltid få det till att Anders kan finska flytande (vilket han inte kan) så jag frågar honom vad gubben sa när vi kom ut ur hissen. Anders svarar direkt: jo...han sa att han ville ha brännvin! Är inte det humor? Sedan tog vi en sväng till spelautomaten för att spela upp våra sista småmynt (jag spelar egentligen inte av princip). Jag lyckades ganska bra och kammade hemm 10 spänn hit och 5 spänn dit - inga stora vinster med andra ord. Vänder mig om till Anders och säger: jag tror inte att man kan vinna högsta vinsten...det är nog inställt så. KAAAA TJINNNNGGGGGG!!! Sekunden efter kammar jag in storvinsten på 40 euro...!!! Det ni...! Vågade inte spela mer utan valde att trycka på utbetalningsknappen. Till saken hör att man inte får vinsten i sedlar...utan i småpengar!! Jag tror att jag stod vid en högt rasslande apparat och skämdes i fem minuter!

Nu till något jag har reflekterat över...har hänt flera gånger och jag börjar undra om det är kroniskt. Jag står i kön och ska betala...framför mig är det 100 personer eller någon som ska strula, byta eller reklamera...jag himlar med ögonen och suckar för mig själv. När det väl är min tur har jag varken plockat upp körkort eller legitimation...står och river i min överfulla väska för att hitta portmonän...står sedan och river i portmonän som är full av gamla kvitton och skit...VARFÖR INTE PLOCKA UPP DETTA NÄR JAG STÅR OCH VÄNTAR PÅ MIN TUR? Någon annan som lider av samma sak?

Veckans pinsamma händelse står Pernilla Wahlgen för! Anders ringde och berättade att hon uppträdde på hamnkrogen i Stavsnäs igår. Anders och besättningen satt på båten och hörde på eländet. Om någon av er har varit på krogen i Stavsnäs så vet ni att den i snitt har 20 gäster per kväll. De tog 100 spänn i inträde och hon sjöng fem låtar...för 14 lokala alkisar...!!! Hon gör viss fler bejublade framträdanden än att smila i Garnier-reklamen...

Veckans stora tack går till min älskade mor som har skolat in Saga på dagis och till min älskade lillasyster Clara som leker och busar med Saga!

Veckans stora beundran går till min älskade vän Jenny som nästa fredag åker till Ugande i tre månader för att jobba på en förlossningsavdelning under sin praktik!

Veckans största kärlekshälsning går till min älskade dotter som alltid (nästan) är lika glad och charmig och för att hon säger mamma varje morgon när hon vaknar!

Till sist...personal och elever på Wendela Hebbegymnasiet...Miss U Already...!


Over and out...
Y.S
/A