En heltidsarbetande mammas tankar om tillvaron

I söndags skulle jag och Ann på en skönhetsdemonstration hos Mary Kay. Nu var vi ju inte hemma hos Mary Kay utan märket heter så. Vi kan likna Mary Kay vid en "skönhetstupperware", d v s produkterna säljs via ombud och inte i affär. Jag hämtade upp Ann som fixat två latte i hennes picnicmuggar ( ja, vi jobbar stenhårt på att vara s k "lattemorsor", detta fenomen som alla älskar att hata). Vi parkerade bilen vid PrisXtra (matbutik) och hade en hel halvtimme över. Detta är numera något obekant för oss eftersom vara mamma till en bebis innebär att man hela tiden "nallar" på tidsmarginalerna. Ann som jobbat nära PrisXtra sa att de hade en typ av heminredningsavdelning på PrisXtra och vi beslutade oss för att gå in där. Observera att det nu var ca 25 minuter kvar tills vi skulle hälsa på hos Mary Kay. Väl därinne öppnade sig himmelriket!!! För två shopaholics som jag och Ann stolt kan titulera oss (nu överdriver jag...lite...men vi gillar att shoppa) var detta verkligen himlen på jorden. De serverade oss allt mellan himmel och jord i "heminredning-plotter-onödiga grejer-fula grejer-snygga grejer"-väg. Vi sprang runt som två galningar (också ett numera obekant fenomen eftersom man alltid har med sig en gormande bebis i en supertung Emmaljungavagn) och utstötte läten som: ahhh, titta på den här, oh my oh my. På 5 minuter hade vi lyckats norpa åt oss soffkuddar, muggar och en väggklocka och allt detta var nästan gratis - i alla fall billigt. Jag fick hejda mig när jag stod och höll i ett doftljus i en målad kruka med texten: Världens bästa farmor - Gud hann inte vara överallt så han skapade dig! (ha ha ha ha ha, corny!). Så när vi knackar på Marys dörr är vi svettiga och har stora kassar i händerna. Väl inne i detta lilla konferensrum med horribla lysrör i taket (ni vet sådana som avslöjar minsta skavank, rynka och pormask) började demonstrationen. Under en timmes tid fick vi en demonstration och möjlighet att testa olika produkter. En sak lärde jag mig när det gäller den där Mary: hon kompromissar aldrig!!! Ann frågade om fuktkrämen kom med solskydd och svaret hon fick var:- Nej, men det finns i detta serum (små svindyra droppar - dyrare kilopris än saffran...). Observera att detta serum var ett dagserum och det var viktigt att man till natten hade ett så kallat nattserum. Ann ställde även samma fråga när det gällde foundation (för alla killar: färgad underlagskräm vi kvinnor använder för att dölja saker) och svaret blev: -Nej, men om du köper den större tuben (100 pix dyrare) så finns det solskydd i den. Jag vill upplysa alla läsare att detta var en obekant värld för mig eftersom jag oftast tvättar ansiktet med den duschcreme som finns tillgänglig i duschen, och har jag tur kommer jag ihåg att sätta på mig deo (lite överdrivet men jag har sällan ork att tvätta med rengöringsmjölk, badda med ansiktsvatten, smörja med fuktcreme, dutta med ögoncreme, peela händerna, smörja händerna etc). Sedan kom vi till den avlsutande delen av demonstrationen när supergulliga demonstratrisen ville ha lön för mödan d v s att vi skulle handla. En annan sak vi lärde oss om Mary är att hon är slug och ganska girig: demonstratrisen började med att visa det s k "lyxpaketet" med miljarder flaskor och burkar till det eminenta priset av 4000 bagis. Jag höll på att bita av min egen tunga för att inte utbrista: - är du inte klok! Istället försökte båda jag och Ann se ut som att vi tyckte att det var ett överkomligt pris men att vi inte riktigt hade behov av så mycket produkter. Det slutade med att jag köpte en handcreme för 129 spänn (misstänker att det var det billigaste de hade på menyn). Jag tror att demonstratrisen kollar taxeringskalendern innan hon bjuder in någon för en demonstration nästa gång - två mammalediga tjejer med begränsad inkomst från försäkringskassan är nog inte så lukrativt!

Väl hemma ringer Anders kompis Kristian och frågar om han och hans "tjej" får komma över på en fika eftersom det visar sig att hon bor två portar bort. Nu kommer ni inte tro mig men hon heter Mary. Två Mary på samma dag! Nu ska jag berätta om den här Mary: hon är flygvärdinna! Jag har ibland förutfattade meningar om olika yrkesgrupper och flygvärdinnor är en av dem. Jag blänger lite avundsjukt på dem eftersom de oftast är smala, snygga och har vita tänder. Denna avundsjuka yttrar sig i att jag avfärdar dem som blåsta i huvudet. Nu har jag dock fått revidera mina åsikter: Mary är smal, snygg och har vita tänder men hon är otroligt "bright" och supergullig. Jag kom helt av mig i mitt avfärdande av henne (ungefär som när jag laddat för att gå ner och skälla på grannen under oss för att de ställt sin grill precis under min balkong, och en supergullig tjej öppnar dörren och är jättetrevlig: Oh nej, vi hör knappt när er bebis skriker klockan tre på natten och när vi hör något tycker vi bara att det är mysigt för vi vill själva skaffa barn etc etc...). I morgon bitti före frukost ska jag och Mary ta en promenad för att Mary vill bli lite sundare efter att ha levt på skräpmat halva sitt liv (uppenbarligen utan att lägga på sig endaste kilo på sin trådsmala kropp) och jag hänger på för att gå ner en massa kilon som jag lagt på mig under en graviditet präglad av ett konstant intag av godis och bullar. Mary är smal och jag är mindre smal, Mary har gyllenbrun hud och jag har ljusrosa hud, Mary har vita tänder och jag har mindre vita tänder men jag tycker om henne ändå!

There is something about Mary...

Over and out

Y.S
Anna     

Känsliga läsare varnas...

Jag hör till den typ av människor som inte gärna duschar tillsammans med andra i simhallar och gym. Är jag tvungen att göra det står jag alltid i valet och kvalet över vilken sida jag ska vända utåt. Jag har aldrig solat topless...jag tycker om mina "tissar" men inte så mycket att jag exponerar dem för andra på en sandstrand. Jag är också så katolskt lagd att jag inte har för kort kjol som kan exponera delar av mina cellulitgropiga lår. Att gå till gynekologen skapar en dödsångest redan en månad innan. Allt detta ändrades i och med förlossningen...(förlossningen ja...den är värd ett eget inlägg...måste bara bearbeta den först) under förlossningens senare del (med ett mer kliniskt namn: utdrivningsskedet) åker alla former av trosor och byxor av - vilket är en nödvändighet eftersom det snart ska ut ett barn. Sedan är det dags att krysta ut det "lilla" flickebarnet. Min lilla snippa tänjs ut till bristningsgränsen för att huvudet (ett huvud som jag veckan innan på ett extra ultraljud har fått veta har en omkrets som är 9% större än medel och där varje extra millimeter är ett hån mot mitt underliv) ska pressas ut. Allt detta bevittnas av en barnmorska och en undersköterska...och min sambo. Nu har jag turen att bo ihop med Anders som respekterade att jag inte ville ha en kamera blixtrandes nere vid "hugget". Smärtan som slår en halvt medvetslös och  "mörka möten med döden" gör att den exponering av min kropp som jag tidigare gjort allt för att undvika och som skapat dödsångest är borta. Ångesten för att skita ut en skinnsoffa/roterande stubbe/melon etc har tagit över handen. Och tur är väl det. Resten av veckan fortsätter i terapeutisk anda för min exponeringsfobi. Jag får kateter...de tar bort kateter...de undersöker underlivet...igen...och igen...Höjdpunkten är ändå när jag sitter i ett rum med sex andra föräldrar och gör tröstlösa försök att amma mitt barn. Där sitter jag med tutten i vädret (nu ljög jag lite...hängandes) och har en barnmorska på vardera sidan som försöker få barnet att hitta bröstet samt att få ut lite mjölk. Förstår ni det bisarra i situationen?? Här mjölkas jag av för mig helt okända personer...det var bara mjölkpallen som saknades. Väl hemma från BB ska man vara mamma och lyckas med konststycket att gå på toa och duscha med en skrikande bebis. Eftersom min sambo jobbar borta varannan vecka är jag ensam. Lösningen för toabesök blev att lägga Saga på skötbordet, hålla henne med ena handen, sätta sig på toa och uträtta sina behov och så torka sig med andra handen. Bilbarnstolen har fått ett utökat användningsområde då jag använder den till att placera Saga i när jag duschar - hon får helt enkelt sitta där och titta på när mamma duschar. Så gick det till när "privacy" blev ett bortlömt begrepp...


Over and out

/A

Det här inlägget kommer att handla om två saker - min besatthet av randiga klädesplagg och rabattkuponger! Jag kommer ihåg hur mina tankegångar gick för några år sedan: jag avskydde mammor som klädde upp sina barn i Polarn O Pyret-randiga kläder och klädde sig själva i likadana plagg...jag föraktade dem! Kanske kom detta förakt av att vi som föddes på 70-talet tvingades bära dessa plagg. Sedan blev jag gravid...och knäpp i huvudet...och såg randigt överallt. Jag köpte en blårandig tröja till mig själv på Polarn o Pyret...med förklaringen att magen behövde en tröja att växa i. Sedan fick jag en "babybag" av min barnmorska och till min stora lycka hittade jag Ville Vonkas guldbiljett: en rabattkupong på Polarn O Pyret. Så innan flickebarnet var fött hade hon en blå- och vitrandig dress och en röd- och vitrandig vinteroverall från PoP. Till min stora lycka fick jag även en present av min kollega Johanna: två randiga bodys från Bondelid!! Det är nästan så att man kan säga att Sagas garderob innan hon ens var född dominerades av PoP och andra randiga plagg. Igår när vi var på middag fick Saga ärva en brun-och vitrandig pyamas från PoP av Edwin...jag blev så glad!! Sen spydde Saga ner den men men...  Nu har jag även konstaterat att jag nästan bara äger randiga strumpor. Som avslutning kan jag tillägga att Saga och jag är otroligt fina när vi matchar varandra med våra blå-och vitrandiga tröjor. Ja, jag erkänner...jag har blivit en av dem jag föraktade...och jag mår bra av det.

Det andra ämnet jag ska behandla är min besatthet av rabattkuponger. Nu menar jag inte rabattkuponger på Ica eller Konsum utan i klädaffärer hos kända kedjor. Jag blev otroligt lycklig när jag fick årsbeskedet från HM och inkasserade flera värdecheckar från dem. Som att vinna på lotto!!! Det faktum att man har handlat för en hel del pengar i deras butiker existerar inte. Och att bli mamma är den riktiga högvinsten!!! Inom loppet av tre månader har jag fått rabattkuponger hos PoP, Lindex och Kappahl. De bästa rabattkupongerna kom från PoP och Kappahl: handla för 300 och betala 200!! Hela hundra kronor i rabatt! Det är hundra kronor tillgodo i valfri butik (på shopaholicspråk). Anders kallar mig en galen kupongkärring...det är jag verkligen inte...eller kanske lite...


Over and out...