En heltidsarbetande mammas tankar om tillvaron

Känsliga läsare varnas...

Jag hör till den typ av människor som inte gärna duschar tillsammans med andra i simhallar och gym. Är jag tvungen att göra det står jag alltid i valet och kvalet över vilken sida jag ska vända utåt. Jag har aldrig solat topless...jag tycker om mina "tissar" men inte så mycket att jag exponerar dem för andra på en sandstrand. Jag är också så katolskt lagd att jag inte har för kort kjol som kan exponera delar av mina cellulitgropiga lår. Att gå till gynekologen skapar en dödsångest redan en månad innan. Allt detta ändrades i och med förlossningen...(förlossningen ja...den är värd ett eget inlägg...måste bara bearbeta den först) under förlossningens senare del (med ett mer kliniskt namn: utdrivningsskedet) åker alla former av trosor och byxor av - vilket är en nödvändighet eftersom det snart ska ut ett barn. Sedan är det dags att krysta ut det "lilla" flickebarnet. Min lilla snippa tänjs ut till bristningsgränsen för att huvudet (ett huvud som jag veckan innan på ett extra ultraljud har fått veta har en omkrets som är 9% större än medel och där varje extra millimeter är ett hån mot mitt underliv) ska pressas ut. Allt detta bevittnas av en barnmorska och en undersköterska...och min sambo. Nu har jag turen att bo ihop med Anders som respekterade att jag inte ville ha en kamera blixtrandes nere vid "hugget". Smärtan som slår en halvt medvetslös och  "mörka möten med döden" gör att den exponering av min kropp som jag tidigare gjort allt för att undvika och som skapat dödsångest är borta. Ångesten för att skita ut en skinnsoffa/roterande stubbe/melon etc har tagit över handen. Och tur är väl det. Resten av veckan fortsätter i terapeutisk anda för min exponeringsfobi. Jag får kateter...de tar bort kateter...de undersöker underlivet...igen...och igen...Höjdpunkten är ändå när jag sitter i ett rum med sex andra föräldrar och gör tröstlösa försök att amma mitt barn. Där sitter jag med tutten i vädret (nu ljög jag lite...hängandes) och har en barnmorska på vardera sidan som försöker få barnet att hitta bröstet samt att få ut lite mjölk. Förstår ni det bisarra i situationen?? Här mjölkas jag av för mig helt okända personer...det var bara mjölkpallen som saknades. Väl hemma från BB ska man vara mamma och lyckas med konststycket att gå på toa och duscha med en skrikande bebis. Eftersom min sambo jobbar borta varannan vecka är jag ensam. Lösningen för toabesök blev att lägga Saga på skötbordet, hålla henne med ena handen, sätta sig på toa och uträtta sina behov och så torka sig med andra handen. Bilbarnstolen har fått ett utökat användningsområde då jag använder den till att placera Saga i när jag duschar - hon får helt enkelt sitta där och titta på när mamma duschar. Så gick det till när "privacy" blev ett bortlömt begrepp...


Over and out

/A