Härom dagen fick jag för mig att jag skulle färga ögonbrynen. Jag brukade göra det regelbundet när jag för ett år sedan var inne i min mörka period och färgade håret mörkbrunt. Tilläggas bör att jag tillhör den som HHH (Hemska Herr Hitler) skulle kalla Ariska rasen. Jag har ljusblå ögon, mörkblont hår och en hy som är vit på gränsen till ljusrosa med massor av fräknar på näsan. På sommaren ökar antalet fräknar och har jag tur flyter de ihop och ger illusionen av en solbränna. Detta har jag ärvt av min far. Han är blond och har ljusblå ögon (är en riktig snygging...men upptagen) och det vi har gemensamt är avsaknaden av ögonbryn. De finns där men har en ljus färg så att man får gå riktigt nära för att upptäcka dem. På min far tänker man inte på det för att han är kille, men enligt "skönhetsnormen" bör varje kvinna ha ögonbryn i någon kulör förutom genomskinliga och de ska ha en juste (jaaa det stavas så) form. Tillbaka till det jag inledde med: det var alltså dags att färga dem igen. Numera har jag en mörkblond utväxt på tre-fyra centimeter och resten är slingat i en guldaktig färg (håret alltså...inte ögonbrynen). Tänkte därför vara smart och inte ha i färgen lika länge som jag brukade (15 minuter), så jag satte äggklockan på 10 minuter. Äggklockan ringde men då höll jag på att mata ett utsvultet barn och när jag hade möjlighet att tvätta bort färgen hade det väl gått 13 minuter. När färgen var borta såg jag ut som en riktig trollkärring eller som min kära väninna Ann uttryckte det: Katitzi. I samma ögonblick som jag skrek åt Frida Kahlo i spegeln mindes jag att jag brukade ha i färgen i 10 minuter (när jag hade mörkbrunt hår) så jag borde egentligen haft i den i fem minuter. Efter att paniken lagt sig, och Saga slutat gråta när hon såg sin buskbryniga mor, försökte jag reparera skadan med att gnugga hårt med en frottehanduk för att "liksom" nöta bort färgen. När inte det lyckades försökte jag balansera det hela med att lägga en make...sotiga ögon har jag hört är "hot" men det gjorde bara saken ännu värre. Nu får jag vänta ut färgen och kanske acceptera att det kan vara snyggt med ljusa ögonbryn. Detta är dock inte slutet på historien...vi backar bandet ungefär ett år. För ett år sedan tog jag min examen på Lärarhögskolan. Hade bestämt mig för att fira detta med pompa och ståt (bodde då i en 1:a på 33 kvadrat) och bjöd in mina nära och kära (34 stycken). Jag köpte ny klänning, bokade in en klipptid och beslutade mig för att äntligen uttnyttja mitt fem år gamla presentkort på ett lyxigt spa i centrala Stockholm (nämner inget namn...kan kanske bli stämd). Bokade en frans- och brynfärgning samt en plockning av ögonbrynen till det hutlösa priset av 550 spänn. Tjejen som utförde behandlingen började med att färga och sedan plocka brynen. Sedan fick hon en mindre hjärnblödning och beslöt sig för att vaxa lite av brynen (under brynet inte mellan) och jag förstår egentligen inte varför eftersom jag har ganska få hårstrån i mina bryn. För er som har vaxat någon del av kroppen vet ni hade det gör jävelusiskt ont - tänk er då den tunna hud man har under ögonbrynen. Det sved och brände men jag i mitt oförstånd trodde att det hörde till. När jag kom in i omklädningsrummet brände och sved det så att jag höll på att krevera. Lyckades famla mig in till en spegel och fick se resultatet: hon hade inte bara vaxat bort hår utan även hud. Under vardera ögonbrynet var det vätskande öppna sår. För att göra en lång historia kort (krävde att chefen skulle komma, slapp betala, fick fyra fria inträden) stod jag på gatan med svidande öppna sår och grät. Detta var dagen innan min fest. På natten bultade det under brynen så att jag knappt kunde sova och på examensfesten försökte jag lappa över såren med concealer (vilket är svårt på vätskande sår som gör pissont). Misstänker att det vilar en förbannelse över mina ögonbryn.
Idag ser de lite bättre ut...men de är fortfarande mörka och jag ser fortfarande ut som Katitzi.
Yours
Anna
P.s bifogar en bild...råkar ha nudlar hängandes ur munnen men skit i dem...checka in Katitzi D.s
