En heltidsarbetande mammas tankar om tillvaron

Jag tillhör den kategori av människor som lever för morgonens första kaffefix. Det första jag gör när jag vaknar är att sätta på kaffe. Jag är inte kommunicerbar innan de första dropparna har spridit sig ut i blodet. Anders lärde sig det ganska tidigt och nästan varje morgon får jag kaffe på sängen innan jag ens har stigit upp - kanske en självbevarelsedrift från hans sida.

Den här morgonen började som de flesta andra morgnar: vaknar vid sex av att Saga vill ha mat, kliver upp...här inträffar en katastrof (i-land) - det kommer inget vatten ur kranen!!! Springer ut i badrummet...inget vatten! Som tur är finns det färdigblandad bebismjölk på tetra (TACK FÖR DET, SEMPER!!!) men det finns inte färdiglblandat nybryggt kaffe på tetra. Sätter mig ner och försöker förstå det ofattbara som precis har inträffat. Springer ut i köket igen...fortfarande inget vatten! NU ÄR DET PANIK! Matar Saga och försöker fokusera. Bestämmer mig för att börja försöka lokalisera ett vattenhål i lägenheten men vår lägenhet är just denna morgon som en hägring i öknen - borta när man kommer för nära. Till sist uppenbarar sig en glödlampa övanför mitt huvud (som det gör i tecknade serier): kan man koka soppa på en spik kan man koka kaffe på en slatt halvt avslaget bubbelvatten från Hemköp med flädersmak som jag har längst in i kylskåpet. Det fräser lite om kaffekokaren när vattnet värms men en kopp kaffe har aldrig smakat så ljuvligt. Efter det börjar en evighetslång väntan. När klockan är sju är jag så uttorkad att mina läppar nästan spricker och tungan fastnar i gommen (bubbelvattnet är slut) och jag känner mig som en av de stackars pojkarna i filmatiseringen av Utvandrarna som kryper under stekhet sol i öknen letandes efter guld. Till saken hör att jag är världssämst på att dricka vatten. Har försökt dricka två liter vatten om dagen (är rädd för Anna Skipper i "Du är vad du äter" och gör allt hon ber mig om i mina mardrömmar) men det har inte gått så bra utan jag har max fått i mig två dricksglas vatten. Just den här morgonen behöver jag två liter vatten. Sedan sätter hungern in...laga frukost, latmask!  tänker ni,  men det är inte så enkelt när man i något förvirrat ögonblick har bestämt sig för att vara en hipp GI-människa som inte äter bröd utan havregrynsgröt varje morgon. Hur gör man havregrynsgröt utan vatten? Hittar i alla fall en stenhård avocado som jag knaprar i mig. Halv åtta ringer jag min kära vän Anncie och försöker få lite sympati. Hon skrattar lite rått och står sedan provocerande nära sin forsande vattenkran när hon pratar. Klockan åtta ringer jag fastighetsskötaren Roland och spelar min roll som arg bostadsrättsinnehavare (lyckas inte så väl) och när han har förklarat (säkert för sjuttonde gången den här morgonen) att vattnet är utslaget i hela Saltis och de har inte lyckats hitta läckan sätter jag mig nedslagen i soffan. Sedan uppenbarar sig nästa problem: duscha! JAG MÅSTE DUSCHA! Min frisör har sagt att man bara får tvätta håret varannan dag och henne är jag också rädd för så jag följer hennes vilja blint. Saken är att idag är "hårtvättardagen" och jag ska åka in till stan om bara tre timmar. Klockan halv tio börjar i alla fall en brunaktig sörja sippra ur kranarna för att några minuter bli genomskinligt och rinnande...slänger av mig kläderna och hoppar in i duschen med fara för att vattnet helt hux flux ska ta slut igen när jag står med schampo i hela håret. Med en svag stråle som knappt fixar att blöta igenom håret lyckas jag i alla fall duscha och tvätta håret.

Efter den här morgonen funderar jag allvarligt på att alltid ha en dunk med vatten längst in i min garderob - alltid tillgänglig om det skulle inträffa igen. Nu överdriver jag kanske men den här morgonen fick mig att förstå hur viktigt det är med vatten och hur lamslagen man blir utan det (även om det bara är för tre och en halv timme).

Over and out!

Y.S
A