Vill ni se en stjärna...SE på MIG!!...i min Singstarfantasi!!!
För några helger sedan blev vi hembjudna till våra kompisar Tommy och Bisse. Med i paketet ingick även deras 4 barn...Efter en trevlig middag med fondue (varför äter man inte det oftare) så åkte deras Singstar fram. För alla er som inte vet vad Singstar är så är det...KNARK!! Skämt åsido...Singstar är ett TV-spel i Karaoketappning. Man sjunger i varsin mikrofon och tävlar mot varandra. Körde mitt gamla vanliga race med total ångest inför att behöva sjunga när andra lyssnar...ska ja?...Nej...Jo...Nej...Till sist tog jag mod till mig och grabbade mikrofonen. Tog fram mitt trumfkort: The Final Countdown...Min motståndare blev Charlie 5 år...Charlie 5 år har aldrig hört The Final Countdown...men det gjorde inte mig något. När jag slog honom med ett antal tusen poäng och han stod med tårar i ögonen var mitt samvete 500 mil bort. Det är så det funkar i Singstar...man blir en tävlingsmänniska i klass med elitidrottsmän...samvete och att låta barn vinna existerar inte. Sedan sjöng jag och förlorade mot två 11-12-åringar som inte ens var födda när Rosa och Attack Ooooade hela natten...men de har övat till dessa låtar och sätter varenda ton. Min kompis Ann (som blev mamma i helgen - GRATTIS) säger att man kan fuska i Singstar. Det gäller att sjunga falskt hela tiden...inte som Ann och jag...aldrig falskt...Tyvärr sjöng dessa tjejer klockrent...Nu ska jag också öva...Ska ta mina sista sparpengar och köpa ett Singstar...Singstar är KNARK och starkt beroendeframkallande.
När vi var i fjällen för några år sedan hade någon tagit med en karaokemaskin och jag och Ann sjöng hela kvällen parallellt med ett konstant intag av rödvin. När klockan var tre på natten och jag satt i ett hörn av soffan gungandes likt en mentalpatient och väste fram tonerna till Eagle Eye Cherrys Save tonight...
Och idag blev jag ett år äldre...suck...
Over and out...
Y.S
/A
Cinde-fuckin´-rella, pesse-töffler...eller historien om två tjejers äventyr på kryssning
Det här är en ganska rörig återberättelse av kvällen:
Efter en dags kurs i ett litet konferensrum vid Viking Lineterminalen fick vi kliva på båten kl 17 och fortsätta kursen. Det var sedan dags för trerätters middag (trevligt!). Efter middagen beslutade jag och Johanna att vi bara skulle chilla och kolla på folk för att sedan gå och lägga oss tidigt (jag närmar mig 30 med stormsteg och är inget partydjur längre...). Under den korta tid vi befann oss i de offentliga lokalerna ombord på denna båt hann vi uppleva både det ena och det andra. Dansband, fulla finnar, pantertanter i leopardbyxor med hela smyckeskrinet runt hals och fingrar men även så kallade "vargkäk" (Anders benämning på flickor/kvinnor/tanter som är så anskrämliga att de borde sättas ut i skogen för att bli just...vargkäk). Sedan föll vi in i Cinderella-andan och beslutade oss för att spela upp våra Euro vi hade kvar från Barcelona. Två noviser som vi är på området ställde vi oss vid en enarmad bandit och började proppa in pengar...efter några småvinster tog vi en paus och satte oss på en bänk vid maskinen för att titta på folk. Ett gäng på fyra övremedelålders män och kvinnor ställer sig vid en maskin varpå Johanna frågar dem om de är från Västergötland (Jojo är därifrån) och det säger att det stämmer. Efter lite roddande kommer de fram till att de känner samma personer i en liten byhåla i Västergötlands mörka skogar. I samma diskussion fick jag även lära mig ett nytt uttryck som jag aldrig har hört förut: pesse-töffler (reds.anm: piss-tofflor). Det är alltså tofflor som man förr i tiden hade när man skulle gå till utedasset men i dagens moderna samhälle benämns alla slags badtofflor som det (ni vet såna Team-Sportia-plasttofflor). När vi går därifrån säger jag till Johanna: - det där händer alltid dig! Hon känner alltid någon på nya ställen vi kommer till. När vi var i Barcelona och gick på en liten bakgata i utkanten för att hitta något ätbart skriker hon plötsligt hysteriskt (vi trodde att hon hade blivit rånad eller biten av en byracka) och kastar sig i famnen på en tjej som vi möter. Då visar det sig att det är en av hennes kompisar från lilla Ulricehamn (de har inte ens HM) som bor i Barcelona...vad är oddsen? När vi nästan är framma vid våra hytter hör jag ett gäng tjejer bröla från en hytt i närheten av min. Tycker mig känna igen dialekten och ber Johanna hänga på...Jag frågar dem om de är från Västervik varpå en av tjejerna svarar: dä stämmer dö (kan inte återge västerviksdialekten fonetiskt). En annan av tjejerna tycker att hon känner igen mig och frågar vad jag heter i efternamn. Jag säger Asp. Nu händer det roliga: försök komma ihåg scenen i Pulp Fiction när de ska väcka liv i Uma Thurman som har intagit alldeles för mycket knark och ritar upp en röd prick på bröstet med spritpenna för att sedan dunka in en adrenalinspruta och hon flyger upp som återuppväckt från de döda (till mina kära svensklärarkollegor: jag vet att det var en superlång mening). Detta återuppspelas här. På britsen i hytten ligger en däckad brud och sover. När jag säger vad jag heter sätter hon sig upp och skriker: AAAASPEN!!! Det visar sig vara en tjej jag umgicks med när jag var ca 12-13 och vi bodde i samma villområde!! Vad är oddsen? Johanna! Du fick pesse-töffler men jag fick Sara Spjut!!!
Dagen efter var det bara konferens hela dagen med olika lagar och paragrafer...jag tror inte att ni vill att jag skriver om det!
Over and out...
Y.S
/Anna
P.s man fick en gratiskryssning för 4 personer om man handlade för ett visst belopp i taxfreen...urk...jag vill inte ha den...någon som vill? D.s
